Innovationsprocessen är ingen linjär process. Den är snarare ett stöd och ramverk för parallella utforskande och lärande processer som matar in i varandra och tillsammans skapar riktning för projektets vidare resa. Det finns flera olika modeller och visualiseringar för hur en innovationsprocess ser ut, men det de alla har gemensamt är att de har ett iterativt arbetssätt och ett rikt bibliotek av metoder för samskapande som kan tillämpas i flera av projektets faser.
Du kanske har hört talas om den dubbla diamanten eller designprocessen – bägge exempel på förenklade bilder av hur innovationsprocessen ser ut. De illustrerar hur du genomgår olika steg eller faser för att utforska, smalna av, idégenerera, prototypa och testa. Ofta görs inte dess steg eller faser endast en gång under ett projekt eller en process utan de återkommer flera gånger. Detta för att kunna utvärdera, vidareutveckla och ta sig vidare när nya lärdomar eller upptäckter gjorts. Processen är tillåtande, ifrågasättande och drivande på samma gång och den är uppbyggd på detta (iterativa) sätt för att vi inte för tidigt ska låsa oss vid en förutfattad mening eller förenklad ingång vi har utan istället öppna upp för att lära oss mer om utmaningens komplexitet.
Den dubbla diamanten ovan, och designprocessen (just denna framtagen av SVID) nedan är två exempel på modeller som kan användas för att driva en innovationsprocess.
När vår arbetsgrupp går in i just detta projektet lutar vi oss på principerna från dessa två. Men vi väver också in delar av den normkreativa innovationsprocessen, som:
- har en iterativ eller spiralformad process (inte linjär)
- har fokus på människan och behovet (inte tekniken)
- går in i en pågående problematisering eller utforskande (inte är startpunkten)
- använder prototypande för att utforska (inte bara testa)
- använder gestaltning för att förstå (inte bara prata och skriva)
- utgår från att det nya uppstår mellan människor (inte bara i en enskilds huvud)
