Uppdraget för vår arbetsgrupp är att i en process utforska hur man med hjälp av digital teknik kan bidra till att förhöja upplevelser av en plats.
I den här första fasen av vårt arbete behöver vi ska skapa en bild av vilka förutsättningar och behov som finns på de tre unika besöksmålen. Det handlar om att förstå platsen och vad som är speciellt med den, men också vad den betyder för dem som bor och verkar där. I det arbetet vill vi få med så många röster och perspektiv som möjligt.
I slutet av september besökte vår arbetsgrupp därför de tre piloterna i projektet. Vi började vår rundresa i Norge, i Østfold. Østfoldmuseene bjöd in oss till en presentation av några av de fasta utställningarna på Fredrikstad Museum. I Bar 1567 satt vi som besökare på barstolar och tog del av berättelser ur Fredrikstads historia, som presenteras både med film ljud och ljus och av ”bartendern”. Ett format som uppmuntrar till samtal om det vi upplever. Vi fick också ta del av den storslagna utställningen Østfold i krig 1939-45 Operasjon Polar Bear, som bland annat använder nya digitala grepp för att förmedla historien.
Under eftermiddagen besökte vi Borgarsyssel Museum, i Sarpsborg, som vi nu tror kommer vara i fokus för vårt arbete på den norska sidan. Arkeolog och konservator Mona Beate Buckholm Vattekar guidade oss i kyrkoruinen och friluftsmuseet och visade oss på kopplingar mellan den norska kyrkoruinen och ruinen i Edsleskog.
Eftersom vi befann oss i närheten av Norges och troligtvis norra Europas största enskilda hällristning besökte vi också Bjørnstadskipet innan vi lämnade Norge och tog sikte på Dalsland.
För de två svenska besöksmålen, Vitlycke museum och Edsleskogs kyrkoruin, hade vi redan en bestämd plats att utgå ifrån, och vi ville nu försöka få en så bred bild av platsen som möjligt. Därför planerade vi en workshop som vi kallade ”Berättelser om…” där vi bad deltagarna att dela med sig av en historia med koppling till platsen. Det kunde vara en skröna, något självupplevt, något samtida eller äldre, men något som var viktigt för den som berättade. Träffarna blev personliga, engagerande och väldigt spännande och vi fick med oss många olika typer av berättelser hem. Mer om dessa, och hur vi kommer jobba vidare med berättande och berättelser, kommer i ett annat inlägg lite längre fram.
Nu sammanställer vi det vi samlat in, våra intryck och iakttagelser, och försöker också hitta den där magiska röda tråden som vi kan spinna vidare på i utvecklingsarbetet.